Tycker synd om mig själv idag. Jag är jättesjuk... Fortfarande. Men jag var i alla fall i skolan en stund, var faktiskt med på skolfotot trots att jag är riktigt sliten. Sedan orkade jag mig iväg till läkaren, vet inte riktigt varför jag ens hoppades på att få hjälp men det slutade med att jag blev riktigt arg. Han satte mig på Circadin, igen, trots att det inte hjälper, jag sover bara sämre på det, vaknar hundra gånger på natten och mår riktigt dåligt. Jag har alltså väntat i två år på att få samma behandling jag redan haft. Jag ska alltså betala pengar för att sova sämre i sex veckor. Men det tyckte han i alla fall att jag ska gå på för att sen kanske få något annat i en väldigt låg dos. Men jag kommer inte att få riktig sömnmedicin bara för att jag är är för ung. Tror inte riktigt han förstod mig när jag berättade att det här mer eller mindre förstör min skolgång. Han påstod att han skulle ta mina problem på allvar men samtidigt vill han inte hjälpa mig. För att jag är för ung. För att det kan ge bieffekter som att "man inte kan koncentrera sig eller tänka särskilt bra" eller "man kan bli trött dagen efter". Då undrar jag lite ifall han vet vad som händer när man inte sover, brukar man vara pigg och kvicktänkt när man inte sovit? Jag HATAR vårdcentralen. Minns inte senaste gången jag faktiskt fick någon hjälp där.
Är lite grinig idag ja. Inte så konstigt när jag fått veta att jag troligtvis inte kommer få sova på ytterligare ett par år framöver. Det är liksom en sån där dag när allt går fel hela tiden. Nu ligger jag här med feber, öm i hela kroppen och försöker att inte hosta ut mina lungor. Tycker lite synd om mig själv. Det värsta var dock att jag faktiskt tog mig till apoteket i det här tillståndet för att hämta ut mina skittabletter då jag tänker testa dem som läkaren ordinerat för att se ifall biverkningarna är kvar. Satt spyfärdig och väntade i en halv oändlighet på apoteket med alla sjuka tanter. Försökte att inte hosta ut mina inälvor, det var inte lätt. Febern tog över och jag trodde att jag skulle svimma. Folk stirrade som att jag var en vandrande könssjukdom. Men jag kunde inte göra så mycket åt det. Förstår dem, jag hatar själv när sjuka människor vistas bland folk. När jag suttit där och plågats i hundra år blev det äntligen min tur och jag får veta att skiten är slut. Har alltså väntat i onödan.
Nej, nu orkar jag inte tycka synd om mig själv längre. Ska spela lite wordfeud och sen ta en jättelång dusch. Peace.
Är lite grinig idag ja. Inte så konstigt när jag fått veta att jag troligtvis inte kommer få sova på ytterligare ett par år framöver. Det är liksom en sån där dag när allt går fel hela tiden. Nu ligger jag här med feber, öm i hela kroppen och försöker att inte hosta ut mina lungor. Tycker lite synd om mig själv. Det värsta var dock att jag faktiskt tog mig till apoteket i det här tillståndet för att hämta ut mina skittabletter då jag tänker testa dem som läkaren ordinerat för att se ifall biverkningarna är kvar. Satt spyfärdig och väntade i en halv oändlighet på apoteket med alla sjuka tanter. Försökte att inte hosta ut mina inälvor, det var inte lätt. Febern tog över och jag trodde att jag skulle svimma. Folk stirrade som att jag var en vandrande könssjukdom. Men jag kunde inte göra så mycket åt det. Förstår dem, jag hatar själv när sjuka människor vistas bland folk. När jag suttit där och plågats i hundra år blev det äntligen min tur och jag får veta att skiten är slut. Har alltså väntat i onödan.
Nej, nu orkar jag inte tycka synd om mig själv längre. Ska spela lite wordfeud och sen ta en jättelång dusch. Peace.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar