Bara för att det är höst

Det är höst på riktigt nu. Det var iskallt i rummet när jag vaknade imorse. Ville inte vara någon annanstans än under täcket, men självdisciplinen gjorde sitt och jag kom upp till slut. Det har regnat hela dagen. Fick sluta tidigt, det spöregnade när jag skulle hem, men för första gången på länge hade jag ingenting emot det då jag visste hur skönt det skulle bli att slita av sig de blöta kläderna och lägga mig under mitt varma täcke. Ligga och mysa med den där trygga känslan av välbehag i kombination med ångest. En speciell känsla, en höstkänsla.

Det tog inte lång tid efter hemkomst innan sömnen stal min utmattning. Inte mig emot. Jag är ledig imorgon så det gör ingenting ifall jag somnar sent. Jag har det bra. En fin höstplaylist är igång. Ligger och tänker tankar präglade av min misantropi. Tankarna avbryts då och då av att doften av min tröja ger mig små underbara flashbacks från fina ögonblick i mitt liv. En fin mix. En fin kväll.

Det är storm ute. Jag verkligen älskar att jag inte kommer behöva gå ut imorgon. Att inte behöva vakna tidigt. Jag har natten planerad. Läsa klart Unge Werthers lidanden och se om Zeitgeist: Moving Forward. Fint. Även om jag tycker att boken har gått från att vara insiktsfull till enformig och gnällig, men ska läsa klart den innan jag riktigt kan uttala mig.