Misantropi

Har haft en av de sämre dagarna i mitt liv. Det började med att jag försov mig, efter alldeles för lite sömn och alarm som av okänd anledning inte ringde. Detta resulterade i att jag halvt stressade ihjäl mig, blev inte bättre när jag märkte att kaffet var slut och att det regnade ute. Kommer till slut fram till skolan för att fortsätta ett projekt som påbörjades igår och skulle slutföras idag. Jag får mitt hat till grupparbete bekräftat ännu en gång och frustrationsnivån höjs. Jag fortsätter stressa och misantropen inom mig tar över. Jag hatar att lämna ifrån mig dåliga arbeten men i det här fallet var det oundvikligt. Ett tag innan det vi hade tid för redovisning gav vi i princip upp. Jag var trött, hungrig och allt det där. Vi inser att vi inte skulle hinna redovisa idag och har väntat i skolan i onödan.

När jag äntligen fick åka hem var jag helt apatisk. Jag hade ingen energi alls kvar. Det var då det slog mig, det kommer inte bli bättre. Jag har gått i skolan i tre dagar och jag har i princip förlorat livslusten... Eller nej, det kanske var lite att ta i. Men jag mår ju verkligen inte bra av det och det har precis börjat. I vinter kommer det att vara värre. Om jag inte börjar sova kommer jag inte fysiskt att klara av det här.

Jag blev lite glad över att se att Familjen spelar några hundra meter ifrån mig på lördag på Junkfest Afterparty loggade jag så fint in på min internetbank för att se att jag har EN krona på mitt kort och inte har råd att gå dit.

Med andra ord har min dag sugit. Morgondagen kommer inte att bli bra men den kan omöjligt bli sämre.

Ang. att jag var i tidningen idag vill jag understryka att det inte var ett seriöst svar. Det var inte ens mitt svar.